Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*2() LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
Så förde de mig till fänghuset in,
där mötte mig en man med tre nycklar,
Då var hon ej mycket gläder i sinn’,
försvarslösa tiggareflickan.
Men linden bär etc.
Och när jag kom till Upsala stad,
där mötte mig tre underliga rätter:
Den ena var hunger, den andra var törst,
den tredje var sömnlösa nätter.
Men linden bär etc.
Så likna de mig vid fågeln pd kvist,
som ensam sitter klagande i lunden.
Gud nåde den som de sina har mist
och sitter med sorgen bebunden.
Men linden bär etc.
Men prästen, som i det fångahus var,
han sade — aldrig glömmer jag de orden:
»Den fattige har i himmelen en far,
försvarslös är ingen på jorden.»
Men linden bär löv, och löven falla av,
och varen klär alla gröna skogar.
Det är alldeles påtagligt, att de flesta visorna från
början varit berättande; de rent lyriska äro vanligen
av senare datum. En art av de berättande visorna,
som förr var vanlig, var den historiska eller
hämpa-visan, och sådana finnas bevarade allt ifrån den
urgamla om »Kämpen Grimborg» till helt nya från
Karl XIV Johans tid. De hade ofta en massa verser,
som åhörarna ej tröttnade att lyssna till. »Kämpen
Grimborg» har femtio strofer; den mycket omtyckta
»Göta kämipavisa om Konungen och herr Peder» har
etthundrasexton och visan om. »Axel och Valborg»
tvåhundra. En av de på Afzelius tid oftast sjungna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
