Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. A. AFZELIUS OCH DE SVENSKA FOLKVISORNA. 27
Måns Stenbocks visa.
Kung Fredrik i Danemarck han satt på sin stol,
stort buller så månde han göra:
»Om jag är en konung som jag var i fjol,
så skall jag de Svenske förgöra.»
»Kung Karl han är nu i fjärran land
och platt af de sina förlåten.
Jag vill med hans rike begynna en dans,
fast skulle det kosta mig plåten.»
»Och opp, mina kämpar, I modige män!
Som åskan så skola vi dundra.
Så skola vi bry kung Karl igen,
som han brydde oss sjuttonhundra.»
Straxt kom där den Räfvenklo, dryger var han,
och tro mig, han var ingen fåne.
Han samlade hopa tolv tusende man
och förde dem över till Skåne.
»Den nånsin går bort utur Sverige, ined fog
han visst må heta en lufver,
ty hemma så kostar ock födan nog,
men här slätt icke en styver.»
Den Räf venklo börja med gny och rop,
han ville de Svenske förgöra:
»Måns Stenbock, kom hit med din lilla hop,
dina getter vill jag förstöra!»
»I vanten mig», svarade Stenbock, »i dag,
men getter så haver jag inga.
För bockar så äro de alla som jag,
på din rygg så skola de springa».
Och år sjuttonhundra och tio därtill,
den sista uti Göijemånad
vid Helsingborg, om man det veta vill,
fick Jutens hjärta en blånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
