Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 LÄSNIiSG FÖR SVENSKA FOLKET.
Måns Stenbock han förde sina män uti fält,
som bockar begynte de stånga.
De slogo sjutusende Jutar ihjäl
och togo så gruveligen många.
De andra flydde allt över den sjö,
i vattnet det kalla de blödde.
Så fingo de sin välförtjänta lön,
dock mesta delen de dödde.
Den Räfven, som för var så stor i sin trut,
han teg nu som muren så stilla:
»Jag reser med kungen till Seland förut,
ty här så luktar det illa.»
Kung Fredrik han grät, men Räven han log: •<
»Du ville mitt råd inte höra,
jag bad dig bli hemma och sitta i ro.
Här hade du intet att göra.»
Gud Fader, Gud Son och Den Helige And’
vare prisad förutan all ände,
som oss och vårt älskade fädernesland
har frälsat ur detta elände!
Denna visa är ju ganska munter, och det finns flera
sådana. Men i allmänhet gå tonerna i moll, och
innehållet är sorgligt, om det också stundom i sista
strofen övergår till resignation eller rent av glädje.
Även på en dylik visa må prof anföras.
Duvans sång på liljekvist.
Det sitter en duva på liljekvist
i midsommarstider.
Hon sjunger så fagert om Jesu Krist.
I himmelen är en stor glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
