Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två hjältinnor. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HJÄLTINNOR.
53
och såg snart, att det var preussare som nalkades.
Utan att riktigt veta vad hon gjorde gick hon fraim
till officern, som förde truppen.
— Komma fransmännen tillbaka in i staden? frå- *
ffade hon i andlös spänning.
Officeren svarade inte utan befallde henne barskt
att gå hem. Så varseblev han, att hon bar
någonting tungt i förklädet.
— Vad har du där? frågade han.
— Patroner!
En blixt av glädje flög över officerens förut så
bistra drag.
— Patroner, flicka! utropade han, och vi ha inte
ett skott kvar. Var har du fått dem ifrån?
— Från vagnen därborta, och i gropen där på
gatan finnas en hel del.
Officeren vände sig om och ropade med dånande
stämma till truppen:
— Avdelning halt!
Där stod nu den unga flickan framför dem med
förklädet fullt av patroner. Dessa fördelades genast
bland soldaterna. Nu susade fientliga kulor genom
luften. Johanna skyndade till gropen i
stenläggningen och hämtade en ny börda. Med ett rungande
hurra hälsade solda-terna hennes ankomst, och ivrigta
händer sträcktes från alla håll emot henne.
Förklädssnibben höll hon mellan tänderna för att kunna
utdela patroner med båda händerna. Soldater föllo
sårade och döende till marken alldeles intill henne,
kulorna veno omkring henne, revo sönder hennes
kläder och sårade henne lätt i armen, men hon vacklade
icke. Alltjämt delade hon ut av sitt förråd och ilade
jämte några soldater till ammunitionsvagnen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
