Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två hjältinnor. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
— En krympling och en svag flicka, vad skulle
vi kunna göra? svarade den gamle soldat211. Striden
drager sig hitåt, det är bäst, att vi skynda hem och
knäppa våra händer till bön.
Därmed gingo de ned till staden, men Johanna
kunde icke förmå sig att gå hem. Hon styrde kosan
bort emot den stadsport, där striden nu rasade som
häftigast. Då hörde hon plötsligt sitt namn ropas.
Hon såg upp. Framför henne stod en
ammunitions-vagn, som fransmännen lämnat i sin brådstörtade
flykt. På vagnen såg hon en bekant borgare från
Liineburg.
— Är det ni, Muller, vad gör ni här? frågade
Johanna.
— Jag trodde, jag skulle få tag i något värdefullt,
men här finnes ingenting annat än patroner.
— Patroner, upprepade Johanna. Hade inte den
gamle soldaten sagt, att deras landsmän började lida
brist på ammunition. — Grig mig patroner! ropade
hon nu och räckte fram sitt förkläde.
Mannen studsade; flickans begäran var ju så
sällsam, men hennes stämma hade en befallande klang,
som han inte kunde emotstå. Med förklädet fullt av
patroner ilade Johanna till den plats, där gatan var
uppriven. Här tömde hon ut sin börda och gick
därefter tillbaka och hämtade en ny och så den ena
gången efter den andra. I sin iver märkte hon inte, att
stridens buller kom allt närmare. Nu susade en kula
förbi hennes huvud. Den gode Muller sprang
förskräckt sin väg, men hon aktade inte på faran.
Nu kommo soldater i mörka leder. Var det vän
eller fiende? Hon kunde inte urskilja det, ty det
regnade, och soldaterna buro kappor. Hon stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
