- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1920 /
164

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

LÄSNING FOR SVENSKA FOLKET.

metoder för att taga oss fram. Några
stenbockssprång mellan stockar och stenar kunde vi på grund
av de medsläpade cyklarna ej tvinga våra fötter till.
Därtill måste, såsom varje gymnast vet, armarna ha
en vinges frihet, men de hade nu alla muskler strängt
upptagna av de bottenlystna cyklarna, som aldrig
kunde komma tillräckligt långt ner i morasen. Men den,
som i en framtid beger sig till Keksisvaara, får det
kanske bättre, ty i ett brev har brukspatron Sahlberg
nyss meddelat mig, att den länge efterlängtade vägen
dit sannolikt redan sommaren 1920 blir verklighet,
om byamännen släppa till arbetskraft samt staten och
landstinget pengar.

Uppmuntrade av -det vackra vädret -nådde vi snart
Keksisvaara vidsträckta by, som torde räkna ett
tusental invånare, de flesta finsktalande och väl
situerade, särskilt i fråga om hästar. I byn fingo vi fatt i
två präktiga båtkarlar, som skulle föra oss uppför
MJuonioälv till Kolari. Vi cyklade ned till älven å
en här lagd väg inom byn till Kallio, där båten låg
och solade sig på stranden. Det var en av dessa
typiska flodbåtar, avsedda för stakning uppför älven och
alltid redo till dans genom forsarna. Farkosten
mätte sina 8 å 10 meter i längd och en meter i bredd samt
visade sig särdeles duglig för sin uppgift. Snart voro
cyklar och ränslar placerade på enklaste sätt och
båtkarlarna stationerade med sina långa stakar i var sin
ända av båten, som med ett nötskals lätthet hoppar
ut i älven med oss.

Jag sitter på granriset i båtens botten med ryggen
stödd mot min adjutants något bredare ryggplah och
gör i anteckningsboken ett utkast till denna skildring.
Septembersolen skiner mildt, men gömmer den sig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1920/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free