- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1920 /
165

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID SVERIGES NORRA GRÄNS. 165

stund bakom en molnvinge, kännes luften genast
kylig och låter oss veta, att vi hunnit ett godt stycke
inom den 67 breddgradens älva mil. Båtkarlarria
språka halvsjungande med varandra sina finska ord,
som jag inte förstår, men vilkas välljud smeka örat,
under det de muskulösa armarna pressa fram båten
medelst stakarnas taktfasta tryck mot älvbotten. Det
är lika stämningsfullt, som när jag för många år
sedan vaggades i gondol på Venedigs kanaler. Då gick
det sakta fram över marmorpialatsens spegelbilder i den
3 km. långa Canale Grande. Nu gled gondolen från
Kallio över furustammarnas ej mindre sköna
spegelbilder i den 333 km. långa Muonioälv.

Vi glida förbi en rysk postering på finska
stranden och äro snart upptäckta. Våra pistoler sitta
klara i sina fodral, men det blir ingen
skarpskjut-ninig över riksgränsen. Tvärtom. Knappt ha
ryssarna bemärkt våra svenska uniformer, förrän de
ordna sig på ett led helt provisoriskt och hälsa oss med
militär honnör. Av ryssen kan man vänta sig allt:
hedersbetygelser ena stunden och ett skott i ryggen den
andra, när man passerat honom. Han är
ögonblickets impulsive man, lättledd åt alla håll. Hans
känsla slå under sig hans tanke ända därhän, att hans
tänkande blir hans känsla och som sådan — för att
nyttja Vitalis Norströms karakteristik — »ett
oändligt bottenlöst träsk, som suger ner men icke bär upp».
Mer än en gkrig fann jag denna moskovitens
opålitlighet och oberäknelighet bekräftade under min
tjänstgöring vid neutralitetsvakten. Än sköto ryska soldater
skarpt mot den svenska .stranden och särskilt funno
de ett nöje i att rikta sina skott mot fredliga stock- och
tjärflottor, så att kulorna susade om flottningskarlar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1920/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free