Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SVERIGES NORRA GRÄNS. 167
häst och fyra kor matades av den egna ängsmarken
kring stugan, och för sädes- och potatisodlingen
funnos 1,5 tunnland åker. Vedbehovet tillgodosågs av en
bit egen iskog.
Vi iblevo vänligt mottagna av Törmäsnivas
husbondefolk, särskilt min adjutant, sorg var en gammal vän
i gården, då han berest denna trakt flera gånger,
innan jag kom dit. Båtkarlarna dukade upp sina
matknytens gömda skatter, och sedan blev det stort
kaffekalas med dopp under livligt samspråk på svenska och
finska. Gårdens lilla ägovidd hesågs under ägarens
ledning, och en ny idyll, fylld av ödemarkens frid,
lades in som en ädelsten i resans rika minnesskrin.
Åter sutto vi på botten av vår långa farkost, vilken
på nytt pressades uppför Muonioälvens breda vatten,
som sakta ringlade sina bukter mellan de båda
länderna. Å ena sidan hade vi ett undan världskriget
räddat svenskt paradis, å den andra ett av* inkräktaren
hårdt itrattnpat land, som det röda ’upprorets alla fasor
snart skulle göra till ett Inferno, men där gammal
svensk kultur dock till sist skulle vinna seger över
barbariet. Ännu anade vi icke, att vi under vår
tjänstgöring vid gränsen skulle komma att uppleva det
hemska inbördeskriget i Finland, allra minst denna
soligt stilla septemberdag.
En och annan gång tittade en obärgad höstack framl
mellan strand furorna och betygade, hur svårt det äi
ställt med möjligheten till körslor i dessa väglösa
trakter, innan frosten överbryggar myrarna och snön
lämnar sitt vita stoft åt vintervägarna. I regeln timrar
man nog en liten lada i ängsgläntan, men den
ensamma hässjan i ödemarken är för liten för att det
arbetet skulle löna sig och för stor att ej tillvarata-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
