Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
na, än hälsade de oss med ödmjuka
hedersbetygelser. Jag riskerade rätt ofta, att mina .svenska gossar
skulle besvara de ryska kulorna med sina, om vilka
jag visste, att de kunde riktas bättre på grund av vår
högre skjututbildning. Men det var strängt förbjudet
för oss att skjuta öster ut, och endast vid yttersta
nöd-värnsigränsen hade vi rätt att spela upp Karl XII:6
musik. Tack vare minnet av Narvas hjälte hade de
ryska posteringarna en stor respekt för de svenska, så
att det icke kom till några blodiga sammanstötningar.
I stället gåvo ryssarna sin barbarism utlopp i
systematiska kränkningar mot finnarna, varöver
kvartervärdarna i de gårdar, som hade obehaget av de ryska
trupperna, -mycket klagade.
Solen gjorde sin bågmarsch över horisonten och var
nära meridianen, när vi efter en färd genom vida
ödebygder, här och clar avbrutna av gårdar och odlad
bygd, nådde en ensam stuga Törmäsniva, där
båtkarlarna ville rasta efter att oavbrutet ha stakat nära en
mil. Det var dem väl unnat. Vi stego i land och
äntrade den höga strandvallen, clar gården låg. Efter en
njutningsrik rundvy över de vida skogarna och älvens
långa glittrande band trädde vi in i den fridfulla
ödemarkstugan. Bonden bar det finska namnet
Mäki-talo och gjorde ett godt intryck av gammal samlad
kraft. Han talade endast finska, fastän hans hustru
var lärarinna i Kolari skola och klarade sin svenska
flytande. Hion hade mer än halvannan mil till
skolan och kunde därför ej ofta vara hemma under
terminerna, men befann sig nu på ordinarie besök, som
brukade ske en gång i månaden. En dotter var elev vid
seminariet i Haparanda och en 17-årig pojke ännu
hemma som faderns biträde vid gårdens skötsel. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
