Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
rade Granvik, en fint skuren papperskniv av renhorn.
Det är mystik i vänligt räckta gåvor, och varje gång
jag tar den med en ingraverad gran, symboliseriande
Granvik, försedda kniven i min hand, ger den lilla
tingesten ifrån sig ett fluidum av goda minnen från
jä-garhemmet i den vida ödemarken.
De båda döttrarna voro vuxna och förenade
kulturkvinnans mångsidiga intressen med ödemarkskvinnans
orädda väsen. Det låg en rysk postering nära
Granvik på älvens motsatta strand, och dit begav sig en
dag den ena dottern med sin kamera samt knäppte
utan vidare av hela styrkan. En gång, när jag i 30
graders köld anlände med min adjutant på skidor till
Granvik, hade en av döttrarna nyss hemkommit efter
att i denna kyla ha skidat ensam genom ödemarken
de sex milen ’mellan Pajala och Granvik. Så lever
man där uppe! Tänk om en högklackig
stockholmska, som styltar fram med hängande knän och kutig
rygg — högklackens fysiologiska verkan — skulle
släppas ut på milavidderna mellan Pajala och
Granvik. Många tuvor skulle hon ej hinna trampa utan
vrickade fötter. Klackkvinnan med sin dekadans
ända ned i hälen borde väl någon gång fundera över
varför Skaparen gjort människofoten utan klack. Det
var nog ingen blunder å hans sida. I ’naturens rike
finns det »godt om tuvor och godt om mil, soim kunna
förklara den sakens enkla och visa innebörd.
Lång blev ej rasten i Granvik vid detta första
besök. Vi hade ännu tre mil kvar av vår dagsmarsch
och satte vid 3-tiden åter stavar och fötter i funktion.
Nästa anhalt var Parkajoki gästgivaregård, dit vi
hade 8 km. Gångstigen var här lätt att vandra, och
snart sutto vi hungriga vid middagsbordet, välfäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
