Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SVERIGES NORRA GRÄNS. 177
det Löfstranclska hemmet, där vi trivdes lika gott
som i Granvik och njöto en vacker utsikt över den
motliggande finska stranden. Här hade vi i regeln vårt
middagsställe, under återfärderna från Muonionalusta
och beundrade alltid fru Löfstrands blanka
kopparkastruller, det rena golvet och den goda maten, som
vittnade om en prima husmor. Jag tycker ej om de
falska idealister, vilka i resebeskrivningar förtiga den
goda maten, ty en husmors strävsamma och tysta
gärning skall riktigt värdesättas. Hennes plikttrogna
arbete vid köksspiseln hör ej till det materiella, ty
det existerar ingen materiell plikt. All plikt är andlig.
Det finns en grad- men ej en artskillnad mellan ett
kök och en kyrka. Båda äro helgade åt arbetet på
jorden. Huvudsaken är, att Martas bekymmer ej
bliva det viktigaste utan tjäna på sitt sätt högre syften.
Kronojägare Löfstrand ritade på marken med en
käipp upp den riktning vilken vi nu hade att följa. Han
varnade oss för att fortsätta genom den
människotom-ma ödemarken, eftersom det redan började skymma.
Men vi litade på månljuset, fast det försvagades av
en mulen himmel, och så bar det i väg igen ut på
sump-vidderna. Nu började den svåraste vandringen.
Hittills hade strapatserna varit tämligen normala, men
när vi lämnat Parkanäs, blev det annat- av. Vi hade
nu beträdt den uräkta sumpskogens region, denna öde
värld, där ingen väg bygges och intet odlingens korn
har en berecid mull att falla i, utan där allt är obruten
mark. Hade väg funnits., skulle vi till fots klarat
de 18 km., som vi hade kvar till Muonionalusta, på
3,5 timmar, men nu tog vandringen en tid av 5,5
timmar till vårt blivande nattkvarter i en ödekoja nära
nämnda plats. - ■ •
12—200447. Läsning för svenshi folket. 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
