Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vid Sveriges norra gräns. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera begränsats av nybyggarintresset. En allt
snävare gräns hindrar nu lappen att fullt utnyttja
betesmarkerna, vilket är så mycket mer betänkligt,
som den avbetade mossen återväxer mycket
långsamt. Stränga lagbestämmelser, vilkas efterlevnad
kontrolleras av lappfogden, kunna avfordra lappen
rätt stora böter, för att hans renar trängt in på
nybyggarmark och kanske ätit av långt fram på
vintern utestående höhässjor.
Jag har här sökt opartiskt antyda såväl
nybyggarens som lappens synpunkter i den viktiga
renbetesfrågan och sökt föra båda parternas talan. Måtte det
lyckas regering och riksdag att förbättra gällande
lagbestämmelser, så att en lösning kan utfinnas,
som försonar den nu mot varandra skarpt ställda
motsatserna!
Jag kom endast i tillfälle att besöka Karesuando
under högvintern, då man kan läsa vid dagsljus
ungefär från kl. 10 f. m. till halv 2 e. m., medan solen
glider närmast under horisonten. Jag har därför
intet intryck av den fjärran orten under
sommaren då solen ej går ned på sju veckor, men av allt
jag läst och hört där uppe om den tiden, måtte den
ej ha så få drag besläktade med paradisets
guldålder. I Luleå stifts julbok 1919, kalllad
"Från bygd till vildmark", lämnar en författare
några dagboksblad, där det heter för den 8 juli 1915
om Karesuando: "Sommaren har kommit. Gräset
lyser grönt som smaragd. Hela ängar av gula
smörbollar stå som fält av rosor. Muonio stiger och
flyter bred och glänsande utan en krusning på sin
blanka spegel. Strandsjöarna fyllas med vatten.
Göken gal och svalor kvittra och solen strålar och
glänser som en moders milda ögon över en natur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
