- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
100

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vid Sveriges norra gräns. Av Ernst Liljedahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så öppen och oförställd. I kväll var solskenet över
vattnet alldeles betagande. Vi ha tagit en promenad
utefter landsvägen. Med myggnät för ansiktet, ty
myggen surrar och svärmar i tusental. På vägen
träffa vi kyrkoherden med fru, båda i myggnät."

Myggen — det är sommarens enda plåga där
uppe. Det är myrarnas vreda hämnd, för att ingen
odlande hand bryr sig om dem. Men den långa
vintern vet ej av den minsta myggvinge.

I de väglösa trakterna längs övre delen av den
svensk-finska gränsen är nog vintern den bästa
färdetiden. Däremot går det bra att sommartiden fara
i bil de 22 milen från Gellivare till Karesuando och
hämta upp många intryck av natur och djurliv,
varav Paul Rosenius lämnar ett rikt prov i sin
välskrivna bok "Vandringar och färder", som har ett
kapitel om en biltur till Karesuando.

Tre fridfulla juldagar stannade vi i Karesuando
kyrkby, och sedan bar det i väg den 26 dec. på e. m.
mot sydväst å landsvägen till Soppero
gästgivaregård, dit vi hade 5 1/2 mil. Därifrån styrdes kosan
terrängledes rakt på Jukkasjärvi, den
människotommaste ödesträcka, vi kommo att befara.
Där lågo över sex mil mellan de närmaste
boningshusen. Det tog en hel dag att rissla fram över de
tigande vidderna, ty hästen var långsam av sig och
den över tuvorna slingrande vintervägen bitvis
mycket ojämn. Många vidsträckta myrar lade vi
sakta bakom oss i den högtidliga tystnaden, och
kylan höll i sig ordentligt. Vid Jukkasjärvi kommo
vi ut på den sjö, som Torne älv där bildar, och
vinddraget bet rätt hårdt, så att vi stego ur risslan och
togo långa sträckor i språngmarsch. Ofta lossade
vi skidorna under dessa färder och gledo ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free