Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR OCH SVANHEID.
151
dolde sig i skuggan av en gran, men följde honom
med ögonen, då han trängde sig fram mellan de
piackade hoparna, tills han stod bakom iSvanheid.
Så öppnades brådt en väg genom folkhopen, fram
drevos fyra frustande, svettdrypande hästar in
genom stavgårdens öppna led. Då nu människoirna
sprungo undan och trängdes svårt, talade bonden
med Svariheid. Gunnar varsnade, hur hon sp-natt till.
När sedan folket trängde på att åse blot en, blev hon
efter och gled ut ur hopen.
Snart syntes mannen bakom en gran och vinkade.
Gunnar fördes till en dunge av furor i
skogsbrynet. Dar), bakom ett vidsträckt, manshögt snår av
slån, höljd av blomflingor, bidade ungmön.
»Gunnar tackade mannen och sporde efter hans
namn. "Jag heter Håskuld," sade denne, vactipå hån
gick ned bland folket.
Ynglingen sträckte armarna mot Svanheid. Hon
flög i hans famn, skrattade och grät på en gång.
Sedan såg hon ömt upp i hans anlete, vars drag
voro rena och ädla, vars blick var öppen och mild.
Svanheid viskade oroligt: "Hur djärves du
komma och trotsa min broder?" Gunnar svarade ej.
Hans öga vilade länge pä hennes fina ansikte, vitt
som slånens blommor. Hon hade lockar, ljusa som
lin och glänsande likt silver och guld på en gå(ng.
ögonen voro ljusgrå och klara, liksom
genomskinliga, och strålade som stjärnor. Hon var finlemmad
och smidig och den fagraste i hela Eloden.
. Gunnar Tade sin hand på hållets mjuka ringlar
och sade mildt förebrående-.’’Icke sporde du så, om du
längtat som jag." Flickan svarade rodnandie:
"Visst har jag längtat och gråtit och tvistat med
Rörek, for det han var så hård..." — "Men
jag har trånat dagarna i ända och jämt drömt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
