- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
156

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

vara ogjort," hånade Rörek, ’’men om du gäldar
med guld i stället, vill jag låta mig nöja." — "Hur
mycket vill du hava?" — ’’Detta är ’miitt villkor:
antingen skall du kälmjpa fötr mig, eller sikall du för
Svanheid giva en oxhud fylld meld guld."

"Det skall ej fela," sade Gunnar stolt. Därpå;
sade han blidt till ungmon: "Och du har givit mig
löfte att vänta, tills jag kommer?’’ — "Visst skiall
jag bida idig!" ropad|e hon. Däiipiå skrattade hon
högt och klart, ty hon var bara sjutton år, nästan
barn ännu, och kfappade gladt i händerna.

Sedan Gunnar Hergeirsson och Svanheid givit
varann löften, skildes de åt. Nästan alla Röreks
fränder följde honom i östervåg.

Gunnar stred under sommaren i Semgallen. Men
först ett år senare fick han fara efter Svanheid, ty
kungen ville länge inte släppa honörn!,

Det smäckra Roddskeppet från Birka gled i jämn
fart över det silverblå, solbelysta Östersaltet* Men
Gunnar tyckte alltid det gick för långsamt.
Vinterns väntan hade synts honom ändlös. Han
älskade Svanheid mer än allt annat i världen, och
tråna-den var så djup ’och överan/äktig, att han begynte
bliVa tungsint. Jämt satt han vid styret, manade på
de knotande roddarna* unnade sig själv knappt
sömnen, spejade i bitter otålighet mot den vidla havs-ran"
den^ blånande under hiimlakretsen. Svanheid tycktes
homoim likia ouppnåelig som denna, vilken ’alltid
viter undan, hur långt man än far. —

I den1 havlika sjön Aldegja utföll sunnanfrån en
älv. Ett stycke ovanför dess mynning hade
vikingar frian Svitiod byggt en borg till stöd för
ledungsfärder i östervåg. Utanför ringmuren hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free