Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
otåligt. "Nu har jag guld nog att göra brudköpj.
Alltför länge har jag måjst bida, !därför har jag nu
brådt."
Håskuld nickade tfmed det skäggiga huvudet och
sade än langsiaimmare: "Jag rädes du månde få bid<a
längre." — "Vad menar du?" sporde Gunnar i
bråd oro. Håskuld’ svarade: "Du synes ej veta,
att Svanheid är given åt hövdingen af Polotsk. I
går för han bort med sin brud."
Gunnar lutade sig tyst mot timmerväggen. Det
svartmade för hans syn. Han strävade att fatta det
hörda, och han ville spörj>a något, men visste ej
vad.
Håskuld talade. Gunnar förstod ej, men
mörkret för ögonen skingrades, och han visste vad han
ville fråga.
"Säg mig,’’ flämtaidfe han, "grät Svanheid
mycket?" — "Det vet jag ej,’’ sade Håskuld, "jag så|g
deun/, då de stego ormbord på skeppet. Icke syntes
mön sorgsen då, utan blyg och sälL och hon log huldt
mot mannen. ..."
Han hejdlade sig, d|å han såg hur ynglingens
dödsbleka anlete förvreds. Gunnar knöt händerna och
bet samman munnen, men mäktade ej kväva ett
stönande, som bröt fram. Sedan stod han åter stum,
lutad mot väggen, och varje sena il kroppen var hårdt
spyänd. Männen sågo rådlösa på>, aldrig h&de de
skådat slik sorg.
Till slut tmJärkte Gunnar deras ömkande ögonkast.
Han tog ett steg faimåt. Håskuld höll honom
kvar och sporde varthän. "Till Rörek", svarade
ynglingen med klangfliös röst. "Vad vill du ho-
nom än?’’ — "Jag vill slänga guldet för hans fötter
och dräpa honom!"
"Det länder dig till bbåtnadl", sade Håskuld, "och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
