Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR OCH SVANHÜlÜ. 159
Svanheid får diu ändå ej. Låt vana, Gunnar, du är
för god att mista’ livet för en svekfull kvinna."
Han höll im eld1 järnhårdt grepp fast den unge, som
strävade att komma loss. "Bättre råd månde
givas", sade Håskuld, "även mig och imin broder
Dyri här har Rörek svikit. Han har undanhållit
o,ss jord, soim han lovat oss. Därför och emedan vi
ej mer lita på honom, sedan hårda ord skiftats,
ämna vi och andra roddsmän, som ock äro missnöjde,
draga söderut och taga oss eget land. I dag redan
ärna vi fara. Lyster dig ej följa med’?’’
Han lovade Gunnar land och guld och kvinnor,
oim denne komme med. Ynglingen tycktes knappt
höra. Han sökte locka honom med utsikt till
äventyr och ära. Men Gunnar förblev stam och blek.
Då spordt Håskuld vad Gunnar trodde hans fader
skulle ha rådt. "Hergeir var klok och rättrådig.
Illa hade han tyckt vatoa, om hans son ljutit dödien
för ingenting. Hellre hade han sett, att du strede
dig till ära och namnfrejd."
Gunnar såg grubblande ut. Han syntes tveka. Då
togo bönderna honom mellan sig och drogo honom,
som viljelös följde med’, bort till skeppet. —
Fjädran i söderlanden färdades Gunnar
Hergeirs-son. På långa viattenleder genom tät skog och
ändlösa träsk rodde vikingarne. De stredo eller
handlade med de infödda follken, togo skatt och mat från
dem, tvungo dem att visa vägen, när vattendragen
minskades, så att skeppen måste bäras över land.
Omsider (komonlo nordmännen till en stor älv, som
hette Dnjepr. På den foro de söderut, tills de nådde
en köpstad. I den nejden var vädret varmare,
träden voro högre, frukterna sötiaire, än de förut funnit.
Folket, poljanerna, var mörklagt, välmående och
talrikt, men levde som de nordligare stamfrändbrna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
