Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar och Svanheid.
Av
Aiwa Uppström.
(Forts, från 2;a häftet)
Med hundratals skepp drogo vikingarne kring
inhavet, vars rika stränder de härjade. De bröto
in i den stora stadens utkanter och plundrade. Men
då grekerna mötte dem med alltför stor övermakt
•och en storm uppstod, sioim hotade krossa iskeppen,
måste de brådt igiva sig av. Dock Ihade ide rövat
mycket av guld, brokiga stenar och glänsande tyger.
Gunnar skänkte det miesta av sitt byte åt sina
män. Likväl älskade de honom ej, ty han var icke
vänsäll. Fåmält och tungsint gick han både i strid
och i arbete, utan att det solbruna, kantiga ansiktet
livades. -Slällan lekte ett smålöje kring hans smala,
hoptryckta läppar. Mellan ögonbrynen satt en får’a,
varigenofm’ han såg äldre ut, än han vair.
Gunnar rördes ej mer av att se djuT eller folk lida,
utan slog skonlöst ihjäl ftienldlör. Han föraktade
månniskorna), och <de kände detta, ehuru han ej sade
något. En tid längtaide han efter kvinnor och tog
sig frillor, men då han ledsnat på dem, var han än
mer ensam.
Blott Håskuld och Dyri voro hans vänner och den
förre satte honom högt. Siin kristna tro hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
