- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
191

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR OCH SVANHEID. 191

vakta, att I icke bliven röjde." — "Må så’ske", sade
Gunnar kort och gick, Ml av dov vrede, att han ej
mäktat vägra.

På öns motsatta sluttning låg ett bjÖTkhult, som
svearne helglat åt växtlighetsdiser. Till en sänka,
där träden stodo tätt och buskar skymde, fölrde
Malmfrid Hergeirs son. Solen rann upp, och
morgonens klarhet skimrade bland de gula krononna,
Mön bad honom bida, medan hoin hämtade Svanbeid.
Han nickade tigande och Ilade ej märke till, att hon
dröjande såg på honom, då hon gick.

Gunnar lutade med korslagda armar imot en stam.
Lunden minde honom om björkhulten vid Birka.
Detta gick honom djupt till sinnes, och han vair
skakad i hågen av att få möta isin foirna brud. Dock
syntes det ej på honom.

Svanheid kom långsamt fram mellan de vita
björkstammarna. Gunnar såg kallt på henne, men
hans hjärta klapprade hårdt. Ty åren tycktes hä,
glidit spårlöst av henne. Hon var lika skäTvit och
slät i hyn, håret ringlade linljust och glänsande som
förr, kroppen syntes nästan lika smärt. Men die
klara ögonen hade möiknat och blivit soirgsna.

Hon sjåg- stort och svårnaodigt på honom och sade
mildt: "Du är dig olik, Gunnar. Ändå kände jag
strax igen dig. Länge hatr jaig väntat, att du »skulle
komimia." Han svarade avvisande: "Trodde du jag
kom till dig? Jag vislste ej, att du va,r i Holknigård."
— "Vi ha gästat Rörek någoor tid. Vårt ena barn,
en liten flicka, doig av träskfeber i våras. Jlalg sörjde
så mycket, att min husbonde for hit att förströ mig.
Rönek lever nu ensam av mina bröder, och jag läng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free