Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
tade råka honom och min syster ..." — ’’Var det
detta du ville säga mig!" avbröt Gunnar kärvt.
"Nej", sade horn livligare, "utan jag ville vairna
dig för Röirek. Han har ondt i sinnet." — "Än din
husbonde?" — Hon såg spörjande upp, men fattade
så (hians mening och återtog snabbt: "Han först apr
föga av vårt mål och fattade ej vad som1 hände på
tinglett. Han sporde !väll därom, mien Rörek sade
honom i allas närvaro, att det gällde en giamimal
köpetvist mellan eir båda. Så sade han för min skull,
men du må akta dig. Far !boirt snarligt i dag och
skynda på vägen. Ty i morgon skola vi alla bryta
upp och fara till Aldegjoborg. Illa vore, om vi
hunne upp dig. RöTek är ej att Ii tia på."
"Det vet jiaig sedan sju år", sade Gunnar.
Svariheid rodnade. Men han gick tätt inpå henne
och sporde bMdare: "Säg mig, hur det gick till,
att du blev främlingens maka? Tvang Rörek dug
med våld?"
Svanheid rodnade hetare och såg ned. Hon
’svarade dröjande: "Sviatoslav var den förste av
slavarnas hövdingar, som slöt sig till Rörek. Efter ett
halvår koim han till Holmigård på gästning, och min
broder visade honom mycken heder. Snart giljade
han till mig. Jag ville först ej alls veta av honom,
och både Torvard och Signiot höllo med mig, att
Rörek ej fick tvinga mig. Men Sviatoslav stannade
iriånvatrv fefteir månvarv. Han bad mig ofta och igav
mjiig smycken. Detta brydde jag mig ej om, men
hans blickar följde mig jämt, när vi råkades. De
lå-gaidle i glöidl, som) omvärvde mig, tills1 jag ej kunde
motstå mer....Ty du dröjde fjärran, och jag
längtade efter en man. . ."
Gunnar spratt upp som ormstiungen. Han
stampade tiill och knöt händerna, så att hon skrämd vek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
