- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
196

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

vilket stekar av vildsvin och uroxe buros fram
jämte horn fyllda med öl och kvasis1. Sviatoslav hedrade
Gunnar på alla sätt. Även Rörek visade sig
vänlig. Men Gunnar hälde, då han isteg in, varsnat
en blick av kuvat, inbitet hat. Han mindes
Svanheids varning och var på sin vakt. Men det
var honom svårt ’att se henne, svårt att tala och
(skämta, varför han drack mer, än han plägade,
för iatt döva smärtan.

När gillet varat i timtal ’och alla vofro varma av
ölet, förde värden gästerna ut i det fria. Utanför
borgen låg ’en väldig hög, uppkastad efter den
viking, som anlagt Aldegjobotrg. Uppe på den
samlades ,die att åse, hur ynglingar tävlade i idrott på den
öppna lekvallen framför botrgen.

Guinnar Hergeirsson siatte sig avsides i gräset
på sluttningen. Kullen var det högsta stället i
den låglänta nejden. Man kunde från den se en
bit av älvens lopp mellan mörka moar och längst
bort i norr en blänkande strimma, likt en
hägring, av sjön Aldegjia. Uppe pä högen var det
ljust och fritt, medjan till idess fot d’en skumma
furuskogen nådde fram, utom åt borjgen till och
miot älven, där köpstalens halmtäckta hus lågo
spridda på ett vidsträckt ryd.

Svanheid bar med nedslagna blickar fram ett horn.
"Min husbonde menar, att ölet eij ’måtte smaka dig,
enär du föga druckit), och han hai därför befallt mig
bjuda dig sött mjöd, som jag bryggt."

Gästens ögon mötte hennes, vilka voro djupa och
sorgsna som aldrig förr. Han tog hornet och tömde
det. Då varseblev han med ’ens, hur fager Svanheid
var i sin dräkt, vävd av vit ull och sammanhållen vid
bröstet av bronsbucklor, medan det skimrande håret
lin gla de utslaget över axlarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free