Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR OCH SVANHEID. 197
En rodnad steg i Gunnars ansikte. Han var ej
drucken, men det starka mjödet rubbade kans
självbehärskning och varsamhet. "Sätt dig hos mig",
bad han, "att vi må talas vid för sista gånlgen."
Svanheid sände en ängslig blick mot ’mannen och
satte sig dröjande med kornet i handen. Hon sade
högt, så att de närmaste kunde höra det: "Jag har
än ej tackat dig för ätt dn frälste min son."
"Han är vän", isiade Gunnar, "det är lycka att äga
ett så fagert barn." -— "Ja, hade jag icke honom,
ville jag e!j leva!" Orden bröto o förvarandes över
läpparna.
Gunnar såg spörjande på henne. ’5Är du icke säll?
Diu tilÜhör ju den, som vann sådant välde över dig!"
Det låg hån i hans röst.
"Jag är. led vid honom", svarade ’hon lågt, men
bittert, "han är ingen man, änskönt modig. Han
sladdrar so’m en käring, när4 han är gladi, öc(h gråter
då något går emot. Blir han ond, rasar han som en
bärsärk. Då vi varit gifta i fyra år, slog han mig en
gång i orättmätig ’svartsjuka. Jag stängde
skämman för honom och ville fara till mina bröder. Då
kröp han tjutande på marken och tiggde om tillgift.
Vi förliktes, men sedan har det aldri’g varit fullt väl
mellan oss. Jajg är led vid honom!"
Gunnar nickade bittert leende: "Ja visste, att
I voren omaka," yttrade ’han.
Malmfrid strök förbi. Svanlheid höjde rösten: "Då
du kolmmer ’hem, Gunnar, hälöa vå^a fränder, isom
stannat, och hälsa Rödens skär." Hon tillade lägre:
"Säll är du, som får fara hem". — "Osäll är jag,
mien godt varder ändå att komuma till Svithiod." —
"Jag ville jag vore i ditt ställe!"—’’Längtar du
hem?" sporde Gunnar vekt. — "Längesedan gör
jag det- Jag likar ej mer detta främmande land, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
