- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
199

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR OCH SVANHEID. 199

mellan sig, men Gunnar läppjade blott på mjödet
och lät det lönlilgen rinna ut.

Efter en stund ropade Malmfrid till Sviatoclav
och bad honom sjunga för dem. Han lyste upp,
ty han älskade sång och strängaspe’1.

j&n harpa bars fram. Med djup och mullrande
stämma sjöng Sviatoslav till kurande r;trängalek
en entonig visa, en av hans folks hjältesånger. Den
syntes röra homtotai själv djupt, uttrycket mildrades,
ögonen lyste fuktiga och tycktes (skalda långt bort.
Aftonsolens fjärrsken föll mellan iglödande skyar,
över vildla sikolgar och avlägsna v^attenblänk samt på
sångarens lurviga, svarta hår. .

De ljusletta svearne syntes gripna och såero
’drömmande ut. Men ingen känsla röjdes i hanis> hustrus
vita ansikte;, och hon höll blicken sänkt, ehuru hans
ögon tidt sökte den. Slutligen såg hon upp, men
på Gunnar.

Han stirrade tungsint framför sig. Hjälmen
hade han tagit *av, och den svan(a vinden fläktade kring
hans vackert välvda panna. Svanheid såg, att i
hans bruna hår blänkte flera gråa strån. Hon
kände, att hon vållat detta, och (hennes håg flödade
över av ömkan och ånger och ridande längtan.

Gunnars blick drogs till hennes. Han s;åg hennen
stjärnlika ögon stråla sällsamt: ödmjuka,
svårmodigs, ömma. De röjde en kärlek, som fyllde all
hennes hug, en sorg, som aldrig kunde botas. Så hade
hon aMrig sett på honom fordom.

Men även Sviatoslav is ag den blicken. Han
bråd-tystnade och slet av en sträng, så att missljud
dallrade efter.

Hans gläst reste sig att säga farväl. Men Rörek,
vilken förstulet iakttagit allt, som ’händt den dagen
tilltalade Gunnar på slaviska målet och sade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free