Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR OCH SVANHEID. 201
Sviatoslav blickade mörkt, nien tycktes lugnad av
Gunnars ord. Dock Rörek.inföll nidfullt med av
hat ljunlgande ögon), ’*Vad sade eller gjorde du då,
när <dii mlötte min syster arla i den heliga lunden?"
Svanheid sprang fraun till sin man och droig ned
hans arta. Ty han hade ryckt svärdet ur skidan och
skulle ha hug’git till Gunnar, som var oberedd därpå.
Hon drog sin man så häftigt tillbaka, att han, som
var rätt druckon, vacklade och föll omkull. Han
sökte resa sig,, men mäktade ej för yrsel och begynte
då vrålande vältra sig på marken, medan händerna
knötos och fradga stod för munnen.
"Gå, Gunnar", sade Svanheid med en föraktfull
rörelse, "han är drucken och tokig, kan ej fatta ett
klokt ord. Gå till ditt skepp och far strax bort!"
Han dröjde, fruktande, att Svanheid månde råka
illa ut. Men hon viskade :x ’’Räds ej för imig. RöTek
skyddar mig. Gå, jag ber dig"!
Även Malmfrid bad honom enträget att fly,
medan Röreks hustnu bönföll sin mak’e att låta Gunnar
draga hädan oantastafd. Rörek mae spefullt: "Jag
har icke rört honom. Men du, Svanheid, låt ej din
husbonde höra islikt".
Då ’sade Gunnar till honom: "Gläds, att du åter
vållat ondt, men akta dig, att det onda ej drabbar
dig tèjälv, storsvikare!"
Därpå gick han mellan vikande män nedför holgén
utan att se sig om. —
Grannar gick rak och orädd, men aldri/g hade en
vandring synts honom så tung. Nere vid stranden
hörde han sitt namn ropas. Malmårid kom
springande efter (honom.
Gunnar räckte ut handen. "Fiarväl", sade han,
"hav tack för vad du gjort för mig". Hon tryckte
hårdt hans hand, men ropade bedjande: "Nej, Gun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
