Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
mar lämna mig ej!"—"Vill duiatt jag skall stanna?"
— "Nej, nej, du måste fara! Men lämna icke mig
kvar, tag mig med"!
Och då han häpen steg tillbaka, fortfor hon
andlöst: "Jag håller dig så kär, ihar älskat dig,
alltsedan jag säg dig p<å tinget, då du så djurvt trotsade
Rörek. Blott för att få tala med dig, igick jag med
Svanheids bud, blott för att åter få se dig förde
jag dig till henne. Sedan h/ar jag alltid längtat!
Och i dug sökte jag avvända ofärden från dig. Säg,
är jag icke fager och. ung? Kan du ej älska imig
och. förgläta Svanheid"? — "Nej!’, sade Gunnar
mörkt. — "Kan du ej ändå taiga mig med dig? Jag
älskar dig högre än hon, som svek dig!"—"Men jag
skulle svika både dig och henne, om jag toge dig,
swin jag icke älskar".
Han räckte henne åter handen. Men hon brast i
vild gråt ocn ropade skäriande: "Om Svanheid bedt
dig, ’skulle du ej vägrat"! och rusade bort.
Kvällsskyarna brunno som blod bakom skogens
furukronor, när roddskeppet gled rutför älven.
Hövdingen isipejade skarpt vid styxet. Men inom honom
växtle vreten över Röreks ränker och över att han
måst vika och fly. Starkare än harmen (brann
likväl längtan efter Svanh’eid. Och han ängslades för
hennes ödte.
Ju längre han for, ideiss starkare drog honom
trå-naden tillbak a, hans bävan vändt -en visshet, att
hemska ting hände ibiakom honom. Han fann det
till sist ’ogörligt att resa utan att veta, hur det gått
med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
