- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
269

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hedersgästen. Av Cecilia Milow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEDERSGÄSTEN. 269

c . Greve Sousas ansikte mörknade. Alltför väl
förstod han, vad den där sjukdomen betydde.

Det lhö<rde nuimera ej till sällsyntheterna, att
kammarherre Adler fördes hem i redlöst tillstånd. Och
för en sådan skulle man taga hänsyn? Han nästan
skrattade högt.

:— Jag hindrar väl ej farbror?

— Visst inte, visst inte, min käre gosse, jag är
glad, att du kommit. Slå dig nu ner och roa dig med
planschverken, medan jag gör mig i ordning till
midÖagen.

Det var ett vacker par, som trädde över tröskeln
— greve Sous’a med vsin fönä-ma hållning och sitt
soignerade yttre, Sten Adler med sitt hurtiga väsen
och sin öppna, klara blick, den förre i smoking, den
senare i välsittande sammetsfdräkt.

Petter, den gamle trotjänaren, stod väntande vid
dörren, då greven och hans unge gäst kommo in i
matsalen, ett ståtligt rum möd snidade möbler i
gammal ek, präktiga familjeporträtter inboiserade
i väggarna. Det tunga bordsilvret, servisen med
Sousavapnet, d’e ’gnistrande kristallerna och de
färgrika blommorna gjorde grevens bord till ett av de
vaökraste och mest omtalade i huvudstaden.

Förfädren blickade stolta ned från väggen på den
siste av ’sin ätt, åtminstone inbillade sig all&d
Petter det, men Petter var en exceptionell tjänare med
finare "faimiljidkänsla" än den^siom numera anses
enlig med tidens nivellerande strömningar.

Porträtten liksom hypnotiserade greven denna
afton. Såg han upp från sin tallrik möttes han <av
deras allvarliga, sträng»a ögon. Han intalade sig,
att det endast var en återreflex av hans’egna
starka känslor, men han kunde ej komma ifrån
intrycket, att de sutto ull dörrns över honom. ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free