Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hedersgästen. Av Cecilia Milow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
Midt för hans plats hängde modrens porträtt. 6
Hon hade ej varit lycklig med hans far — man
hade viskat om att henneis hjärta tillhört en annan.
Varför hade hon ej följt denne andre? — En mörk
rodnad steg upp i grevens ansikte. Tänk, om hon
gjort det, vad då? Med ett förunderligt uttryck av
sorg och ångest tyckte han nu, att hon såg ned på
honom.
För att slippa möta blicken av dien mor, han som
barn så lidelsefullt älskat, som yngling så
smärtsamt sörjt, vände han sig till Sten Adler.
Hennes, son! Sonen till den kvinna, han älskade
med hela sin själs ’styrka. Skulle gossen där en dag
betrakta sin mors bild med samma tacksamma
vördnad som han nu sin? Eller — skulle han––––
Sousa spratt till vid isin gästs ärliga, öppna blick.
— Du äter ju in genting, farbror Henrik? Den
här ankan är god, skall jag tala om. Är du ledsen,
du ser så allvarlig ut?
— Jag har rätt mycket att tänka på, Sten —
och om somrarna är det för reis ten alltid klent med
aptiten. Ät du, min >gosse, och var glad åt att
ingenting trycker ditt sinne.
— Åh, jag är ju’st inte ’glad, jaig heller, sade
gossen. Mamma reser bort i nästa vecka, och jag får
ej följa med.
Greven spratt till. Föga anade gossen, hiur
innerligt hans egna framtidsplaner voro invävda
med deras.
— Reser bort? frågade han lamt. Varför
och varthän?
— Doktorn vill, att hon skall få litet ombyte och
vila, och hon reser ned till danska kusten. Hon
är isig inte lik — hon sjunger aldrig mer — och
är attig glad, och da är det så underligt tråkigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
