- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
271

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hedersgästen. Av Cecilia Milow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEDERSGÄSTEN.

271

hemma. Men när hon kommer tillbaka, d’å skall
jag taga hand om henne, och då skall hon bli min
egen kära glaida mamma igen.

Gossens ord om modern och den beskyddande
ton, med vilken han talade om att han "skulle taga
hämd" om henne, pinade greven. Han lade märke
till, att Sten ej nämnde faderns namn. Förstod
han månne moderns belägenhet? Stackaris gosse.

Efter middagen gingo de in i biblioteket.
Junikvällens skymning låg utbredd över rummet.
Greven sloig isig ned i länstolen vid fönstret. Petter
bjöd kaffe och cigarretter. Sten låg i soffan
och lekte med taxarna.

Vad’ pojken var lik sin mor. Det mörka, lockiga
håret, de grå ögonen, ansiktets kontur, allt
påminde om den kvinna, varfs öde han stod i begrepp att
länka vid sitt. Hur skulle gossen kunnia leva
henne förutan? Hur ömniade han ej för sin gäst.

Hans gäst.

Plötsligt kom han att tänka på "hedersgästen".
Vad hade väl de*ssa två gemensamt med varandra?
Mor och son. Voro de ej sfammanvuxna? — Den
g’ofesen förstörde ju helt hans halvfärddlga idyll.

Han äåg bort till Sten. Denne låg på rygg till
hälvten inslumrad. Den breda, vita kragen stack
av mot soffians mörkgröna plysch. Benet med den
svarta välsittande (silkesstrumpan och
blankläders-skon hängde över soffkanten, och ena airmen omslöt
taxarna, söan lågo med nosarna inborrade i vecken
av hans vida blus.

Greven reste isig stilla och bredde en plaid över
honom. I det han böjde sig ned, snuddade hans
läppar mot barnets panna. Vad han var lik san mor.
Han tänkte på sin egen och den andre, isom
hon älskat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free