Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Onkel Frans. Av — e —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL FRANS
29
skulle göra sin man förmögen. Över huvud taget
hade en sällsam förändring inträffat med honom,
allt sedan han börjat inse den välsignelse och den
glädje, ett redligt arbete skänker. Förr var han
ganska bortskämd, och de fordringar, han ställde på
livet, voro ej ringa. Nu levde han en arbetares liv i
små villkor, skötte själv alla sysslor, städade i sitt
lilla hus — fast Gud må veta, att det oftast blev
därefter — och lagade sin mat, som likvisst för det
mesta bestod i kaffe och den enklast tänkbara
kallmat.
Ett angenämt avbrott i den långa vinterns
enformighet inställde sig vid jultiden. Då reste han
upp till sin snart åttioåriga moder — »Gamla frun»
plägade han benämna henne — som var bosatt i en
liten stad uppåt landet, och dessa besök voro för dem
båda en mycket stor högtid. Då kände Frans det,
som om han hade nätt en fridfull hamn, och han var
lycklig över att åter vara föremål för sin mors ömma
omsorger, att känna hemmets trevnad och värme.
Under den långa vinterskymningen sutto de samman
i den gamla förmakssoffan, och då rörde sig deras
samtal nästan alltid om blommor.
»Frans», kunde Gamla frun säga, »minns du
den där rabatten på Skogstorp, med lövkojorna?
Kommer du ihåg, hur vacker den var ? Eller
tea-rosorna borta vid lilla paviljongen? Har du några
tearosor i din trädgård?»
Nej, Frans måste tyvärr tillstå, att det hade han
ej. Så studerade de kataloger och drömde om
växter och blommor, om alla, som funnits i det gamla
hemmet, och om alla, som borde finnas i Frans’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
