Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Andrew Carnegie. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 * LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
till en fabrik för att öka familjens veckoinkomst
med ett par dollars.
Snart ljusnade det emellertid för Andrew; vid
fjorton års ålder fick han plats såsom telegrambud
vid telegrafstationen i Pittsburg. Han kände det,
som om han kommit in i en helt ny värld/ fjärran
från sotiga ångpannor och slamrande maskiner.
Det var blott ett moln, som förmörkade hans
himmel. Han var rädd att inte länge få stanna kvar,
därför att han ännu inte riktigt kände till gator
och firmanamn i den stora staden. Då tog han sig
för att lära dem utantill med tillhjälp av karta och
adresskalender och var snart lika säker som någon
av hans kamrater.
I likhet med så många andra äregiriga
amerikanska telegrampojkar drömde nu Andrew om att få
bli telegrafist. Tidigt på morgonen, innan
tjänstemännen kommo, skyndade några pojkar in på byrån
för att öva sig på telegrafapparaterna, främst bland
dem Andrew. En morgon kom då från stationen
i Filadelfia signalen: »dödsnotis». Sådana
väntades just då med spänning i Pittsburg.
Tänk, om jag skulle taga emot telegrammet,
tänkte Andrew, eftersom ingen av tjänstemännen
kommit. Och han satte genast denna tanke i
verket, gick till apparaten, tog emot telegrammet och
bar ut det, innan den vakthavande telegrafisten
anländt.
Detta väckte ett visst uppseende bland
tjänstemännen, som tyckte, att Andrew var en ovanligt
pigg pojke, och sedan bådo de honom många gånger
vikariera, om de behövde vara lediga en stund.
Sitt fina gehör hade han att tacka för nästa steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
