Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Andrew Carnegie. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AND&ÈW CARNEGIE 63
uppåt. Härom säger han i sin självbiografi: »Jag
hade fint öra och lärde mig snart att uppta
telegram efter gehör, vilket på den tiden var mycket
ovanligt — jag tror, att det var blott två personer
i Förenta staterna, som kunde det. Så blev jag
bekant, och det dröjde inte länge, förrän jag var
telegrafist med den för mina förhållanden storartade
avlöningen av 25 dollars i månaden.»
Telegrafen hade grundat Carnegies lycka,
järnvägarna skulle snabbt föra honom framåt.
Pennsylvaniabanan drogs fram till Pittsburg, och en
egen telegraflinje inrättades. Den mäktige ledaren
av företaget, Thomas A. Scott, hade
uppmärksammat den raske, vetgirige telegrafisten och gjorde
honom till sin sekreterare.
Tretton år tjänstgjorde han vid Pennsylvaniska
järnvägsbolaget och avancerade till direktör för
Pittsburgsdistriktet. En dag överraskade honom
hans gynnare Scott med den välvilliga frågan:
»Hör på, Carnegie, kan hi anskaffa 500 dollars för
en synnerligen förmånlig kapitalplacering?»
»Ja», svarade Carnegie raskt, »det tror jag, att
jag kan.»
»Det gläder mig. Ser ni, nyligen har en person
dött, som är ägare av tio aktier i Adams
expressbolag. Dem kan ni få köpa för 50 dollars stycket,
och skulle det fattas er något mindre belopp, så
skall jag hjälpa er därmed.»
Det var ett djärvt svar av den unge Andrew, att
han kunde anskaffa 500 dollars. Hela familjens
tillgångar utgjorde inte på långt när så mycket.
Och de skulle genast betalas, men var skulle de tas ?
Man höll familjeråd och beslöt att upptaga ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
