Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fridas bok. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDAS BOK
75
Lilla Paris är den typiska svenska småstaden med
sin stilla flytande å, där vid små bryggor båtar
ligga förtöjda och rycka på tågen eller under ljumma
sommaraftnar bära belåtna stadsbor — ej minst unga
svärmande — ut på rodd och seglats under
skuggande alar och björkar. Lilla Paris har små idylliska
gårdar med röda plank, med syrener och i
försommartid med äppleträd i skär blomprakt. "Vild i sin
fägring var lilla Paris, då hösten lösgjorde sina
brandgula blad, då den mörkt svallande sjön skrämde in i
hamnen skutor och galeaser, då de små ångarna
trängdes där, oroligt rykande med skorstenarna, då
stormen ven och regnslöjorna stodo täta över gatorna,
över parkerna och kring den dunkla, med spruckna
gravstenar överströdda Kolerakyrkogården." En
pålitlig och livlig teckning! Lilla Paris är den idylliska
svenska småstaden, där människolycka och
hjärtekultur kanske oftare påträffas än i kulturmetropolerna.
Fridas beundrare äger en jämt fortskridande
bildning: han hämtar visdom ur Lånbibliotekets
bokskatter, Allers familjournal och blir i sinom tid en tacksam
abonnent på Nordisk familjebok. Men han är
skonsam mot Frida och vill ej överväldiga henne med sitt
vetande, endast varsamt öppna "slussarna för
visdomens klara flod". Särskilt försiktig är han, när han
skildrar det väldiga Universum och dess hemligheter:
"Frågar Frida mig, om bak det tomma
ängar blomma,
ej jag rövar hennes barnatro.
Himlens port jag ej vill gärna bomma
för de fromma.
Må de äga den i lycklig ro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
