Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fridas bok. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
Men inom mig bränner
och jag stundom känner,
som jag själv vill bliva ateist". —
Vilken hemska bekännelse Frida varnande bemöter
med:
"Bliv vad du behagar,
endast att du lagar,
så du ej blir ångerköpt till sist."
Lilla Paris har sin sångförening, och sången
skänker honom många sälla stunder; även besvikelser, t. ex.
då förste tenoren Gyllberg i sin tenorliga höghet vill
göra strejk, eller då han får blicka in i andrabasens,
snickare Malmlunds, pressande familjeprövningar:
"Våran bas så grannt kan sjunga,
som en klocka stämman slår.
Glömmer hemmets sorger tunga,
när i körens krets han står.
Glömmer svarven, som han jämt får trampa,
trampa, trampa
under snäsor genom mulna år.
Blek han blickar upp mot salens lampa,
svalget öppnas, adamsäpplet går."
Sångerna i Fridas bok äro stämda i skämtsam,
munter dur. Många fina känslor och mycket sundt
förnuft gömmas också däri. Ett vackert uppslag
öppnar första dikten:
"Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
