Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den sociala frågan i antikens och fornkyrkans tid. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många som döma efter vår tids ståndpunkt och ej
rätt kunna sätta sig in i de sociala förhållandena, de
allmänna tänkesätten och hela kulturläget för nitton
århundraden tillbaka skola helt säkert tycka, att
kristendomen och kyrkan gått alltför långsamt och
försiktigt till väga med att framarbeta de nya sociala
tankar, som inneslutas i vår religion och som Paulus
så energiskt och härligt tolkat. Hur länge har det
icke dröjt, innan den nya åskådningen tog form i sed
och lag hos de folk, som öppnade sig för kristen tro
och kyrka! Apostlarna och deras efterföljare borde,
skulle man i moderna socialpolitiska läger säga, hava
öppet och framför något annat, framför förkunnandet
av det rent religiösa evangeliet, tagit itu med den
samhällsorättvisa, som heter slaveriet.
Men var detta möjligt? Huru skulle väl detta
kunnat ske? De kristna voro en liten obemärkt flock av
människor, de allra flesta i små förhållanden och utan
politiskt och socialt inflytande. De hade alls ingen
makt över statens lagstiftning, och hade de tillgripit
agitationens metoder samt eggat slavarna till resning
mot deras herrar, så hade denna väg dels varit
otillåten för bekännare av Jesu lära och religion, dels
skulle ett uppror snart dränkts i strömmar av blod,
såsom i det föregående berättats om slavupproren
under Ennius och Spartacus. Våldsmetoden skulle
inneburit, att både kristna och hedniska slavar
utlämnats till korsets död. Genom upprorspredikan
skulle både Kristi sak och de förledda slavarna varit
förlorade.
Man kan lätt förstå, att den kristna församlingens
eller kyrkans ställning var ytterst ömtålig. De kristna
voro från början illa tålda, missförstådda, ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
