Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Axel Lagerwalls karaktäristik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
På hösten for han till Uppsala och kastade sig med iver in
i filosofiska och historiska studier. Ämnesvalet synes icke ha
vållat bryderi. Redan under de sista gymnasiståren hade Kants
Kritik der reinen Vernunft fängslat hans intresse: för en realist
och matematiker med spekulativ läggning låg det nära till hands
att fördjupa sig i Kants lära om rummet och tiden. Bland de
efterlämnade papperen finnas några redan gulnande folioark
med filosofiska anteckningar och utkast från åren 1888 och
1889. Ett av dem innehåller “Kritiska anmärkningar“ till den
transscendentala estetiken. — Men även i det svenska tänkandet
hade han hunnit orientera sig. Han gör ett försök till kritik
av den Boströmska skolans gudsbegrepp och utformar
“anmärkningar mot den Boströmska satsen: Vara — förnimmas“. Geijers
uppsats om historien och dess förhållande till religionen har
han studerat, liksom åtskilliga av Pontus Wikners skrifter, bl. a.
“Tidsexistensens apologi“. Grubbelgåtan framför andra var
problemet om viljans frihet, åt vilket han ägnat två rätt ingående
uppsatser. Till att väcka och skärpa denna fråga bidrog icke
blott det ungdomliga metafysiska behovet utan även den etiska
problematik, som uppstod med en vidgad erfarenhet och fick
sin medvetna form vid mötet med Stuart Mills och Höffdings
välfärdsmoral. Ett av de äldsta bevarade utkasten, från juli
1888, söker svara på frågan: “Kan lyckan sättas som
slutändamål för ett etiskt handlande?44 Den besvaras nekande. — Redan
denna “Filosofi af Axel Lagerwall44 utmärkes av ett icke ringa
formellt skarpsinne, en strävan efter sträng och klar fortgång
i frågornas behandling och en viss förmåga av självkritik. Till
en liten skiss “Om naturens betydelse vid etisk värdering44,
skriven i sept. 1888, fogar han efter några månader följande
reflexion: “Det borde utförligare utarbetas och dessutom
förbättras betydligt i stilistiskt afseende44.
Mest anmärkningsvärt synes mig vara, att det
kunskapsteoretiska problemets innebörd och vikt tydligen trätt fram för
den unge tänkaren. Här må i sin helhet återgivas den
oavslutade “Inledning till kunskapstheorien“, som han författade
under sitt sista år på gymnasiet:
44Någon gång kommer menniskan uti sitt sträfvande efter kunskap,
att fråga sig: Sjelfva denna kunskap, hvad är den? Det jag vet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
