Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
och fria språkbruk: monismen) är den absoluta sanningen,
med hvilken Jesu kristendom är oförenlig, så måste den
senare med nödvändighet dö. Den första tankegången rör blott
existensen, under det den senare äfven i sig upptagit
värde-ringsmomentet.
Kristendomens afblomstring skall visa sig i, att den ena
dogmen efter den andra uppgifves, “den, som har ögon, ser
ögonblicket nalkas, när det sista barnet, Kristus själf som
religionens medelpunkt, blir offradt åt vargarne“. Också
intager, menar förf., den nya protestantiska teologien en skef
ställning mellan å ena sidan den strängt ortodoxt lutherska,
än mer den katolska teologien och å andra sidan
evolutionismen. När teologien bryter med den benhårda ortodoxien,
betyder detta endast aftvungna kompromisser, ett uppgifvande
af den verkligt kristna karaktären, inkonsekvenser i riktning
mot evolutionismen, hvilka betyda lika många dödssymptom.
De “bildade14 synas ju också allt mer växa ifrån kristendomen.
Så särdeles mycket värde borde väl icke ens fröken Key fästa
vid de bildades hållning. Hvad allt växa de icke från! Och
det är ju en till leda upprepad erfarenhet, att de “bildade44
äro frigjorda från den positiva religionens villfarelser och
vidskepelser, hvarför vår tids “bildade44 näppeligen kunna
exemplifiera en större religiös dekadans. Och när
kristendomens afblomstring illustreras och bevisas genom teologiens
tragiska öde att småningom utblottas på alla dogmer till dess
blott en enda dogm återstår, en som till på köpet är på väg
att förloras, verkar detta nästan kuriöst. Bortsedt från att
kristendomen dock är något annat än teologi och därför ej
utan vidare är beroende på denna vetenskaps svårighet att
lösa sina uppgifter, är hela denna uteslutande negativa blick
på teologien i hög grad lättvindig. Den påminner mig om
den karaktäristik Henri Poincaré har gifvit af dilettanternas
uppfattning om vetenskapens utveckling och föränderlighet,
de “äro oroliga öfver, huru många vetenskapliga teorier, som
äro förgängliga. De se, huru efter några års blomstring den
ena efter den andra uppgifves; de se, huru ruiner hopas på
ruiner; de förutse, att de teorier, som nu äro på modet, inom
kort skola förgätas, och de draga däraf den slutsatsen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
