Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
lighet utan är ett teleologiskt begrepp och växlar enligt de
mål och intressen, den tänkande människan ställer sig.
Endast för monismen och annan metafysik sammanfaller väsendet
med verkligheten. — Därför är det alls icke så, att
“naturvetenskapen gifvit världen en tanke — utvecklingstanken —
mot hvilken antropomorfismen intet mäktat“, ty såväl
naturvetenskap som “ naturen “ själf äro antropomorfismer, men
visserligen i hög grad värdefulla sådana. Af helt annan art
och annat värde är däremot den antropomorfistiska
omvandling af descendensteorien, som Ellen Key företagit. Och så
visar hon på sitt sätt, huru litet naturvetenskap skyddar mot
antropomorfismen.
Det är emellertid knappast Ellen Keys mening att ge en
objektiv framställning af descendensteorien, utan afsikten är
att med densamma stödja monismen eller evolutionismen.
Detta är anledningen till, att teorien får några små tillägg
och jämkningar, genom hvilka den skall kunna fylla sin tjänst.
Ellen Keys värdefullaste metod består i att enligt den
lifstroendes princip låta alla motsättningar drunkna i enhetskänslan.
Därför kunna begreppen descendensteori, darwinism,
evolu-tionism och monism användas i behaglig omväxling. Om
författarinnan samtidigt gjort allvar af den sunda regeln: “Den
lifstroende undviker helst på lifsåskådningens område sådana
ord som sant och osant, högt och lågt“, då hade man kunnat
roa sig med att betrakta den brokiga väfnad hon spunnit.
Men hon gör anspråk på att säga sanning och förnekar frankt
riktigheten af motsatta meningar. Däraf följer för läsaren ett
starkt obehag vid denna teoretiska hållningslöshet. Ser man
litet närmare till, huru evolutionismen begrundas, finner man
först, att evolutionen helt enkelt förklaras vara ett “orubbligt
sakförhållande44. Det hade varit skäl i, att fröken Key erinrat
sig sin mästare Goethes ord, att det faktiska redan är teori.
I detta fallet synes det som om en mycket ringa reflexion
kunde ha bragt till insikt att “evolution44 dock innebär ett
omdöme om verkligheten men icke själf är en verklighet. I
själfva verket är begreppet om evolutionen ett medel att
förklara fakta, nämligen den organiska världen. Genom att
framställa evolutionen såsom ett sakförhållande intvingas i descen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
