Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Alla försök att finna och fasthålla lifvets mening och värde
inom den blotta människokulturens område ha visat sig
fåfänga och utmynna i tvifvel och förvirring. Ur denna
förvirring finnes blott en väg, på hvilken man kan hoppas på
en mänsklighetens andliga själfuppehållelse. Spekulation och
reflektion förmå härvid ensamma ingenting. Allt beror på,
om i det mänskliga lifvet finnes något mer än mänskligt, ett
själfständigt och omfattande andelif. Dess innehåll är
oberoende af alla mänskliga tycken och meningar. Det ger
normer och mått åt människors tankar och handlingar. Men
därför är det icke en värld utanför människans. Det är ett
värdelif, som stiger upp ur natur och historia. Vid detta
binder sig åter tviflet. Hur går det då med själfständigheten?
Blir icke äfven detta en antropomorfism?
Både i naturen och historien framträder en allt starkare
spänning mellan den gifna verkligheten och en ny verklighet,
andelifvet. Detta lif kan icke utan att förlora mening och
karaktär göras till en blott egenskap hos en annan
verklighet utan är verklighetens själfva väsen. Andelifvet spänner
öfver motsatsen mellan objekt och subjekt. Natur och
andelif äro icke parallela sidor. Denna tanke har alltid visat sig
innebära antingen andens underordning under naturen eller
bägges förvanskning till abstrakta formalbegrepp.
Inom historien uppträder andelifvet såsom ett senare
stadium, hvilket betingar en redan uppnådd höjd hos naturen.
Det utvecklar sig ur men icke af naturen. Det är något absolut
nytt. Hos människan mötas de bägge världarna. Men hon
är ej en neutral skådeplats. Hon är med i kampen om sitt
eget väsen, ty detta är aldrig en naturens skänk utan vinnes
blott genom fri, alltjämt förnyad full handling. Så länge
man sökte den fasta utgångspunkten i världen eller i det
naturliga subjektet, var problemet om lifvets mening olösligt.
Det fordras en omvandling från en ptolemeisk till en
kopernikansk uppfattning genom att i ett själfständigt andelif hos
människan söka och finna den fasta ståndpunkten.
Detta påstående är af axiomatisk natur och kan blott
rättfärdigas genom besinning på förutsättningarna för alla
kulturformer och deras sammanslutning, sådana de förekomma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
