Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
lektor i latin i Göteborg) och, mera indirekt, Parker,
Robert-son); historien (med stark hjälteentusiasm och ödestragik —
läste tidigt Beckers och Webers världshistorier jämte ett otal
historiska romaner: W. Scott, Ingemann, Freytag, Sparre o. s. v.);
logiken (ett oerhördt fantasilif — oftast alldeles borta från
omgifningen —, matadt ur historien, men under ett tiotal af
år sammanknutet till en logisk handlingskedja, som aldrig
brast. “Logisk martyrHistoriskt fantiserande under sträng
logisk kontroll och i strängt sammanhang och i en mer eller
mindre extatisk grundstämning. Systemdrift på ett
ungdomligt stadium) “.
Under studenttiden blef filosofien hans hufvudstudium.
Då härskade obestridt Roströmianismen i Uppsala. Detta
förhållande blef helt naturligt af afgörande betydelse för
Nor-ströms filosofiska utveckling. Af denna torde Liljedahl
knappast ha gifvit en riktig bild, då han säger, att den unge
studenten påverkades af Platon och framdeles mest af Kant och
Fichte samt att Boström “också“ utöfvade ett bestämdt
inflytande. I själfva verket kom han “helt under
Boströmia-nismens inflytande“ (Norströms egna ord). Och det är först
längre fram under kampen att frigöra sig ur
Boströmianis-men, som Kant och Fichte göra sig starkare gällande. Och
man får nog ej heller en riktig uppfattning af Sahlins
förhållande till Norström genom upplysningen, att bland
akademiska lärare påverkades Norström att börja med af
universitetets rektor Carl Yngve Sahlin. Under minst tvenne
decennier var Sahlin för Norström helt enkelt “mästaren“,
hvars filosofiska tankar och metod han tillägnade sig, ja, hvars
litterära stil blef ett efterföljansvärdt mönster, — som
Norström sedermera med ett visst beklagande konstaterar. Det
är riktigt, att Sahlin gaf stöd åt läran, att all mångfald
innebär motsats och att Norström i Sahlins etik beundrade
visheten och det sant humanitära draget. Men jag kan icke
erkänna, att Liljedahl har rätt, då han säger, att “den för
Norströms filosofi grundläggande uppskattningen af viljans
betydelse för tänkandet“ befruktades genom Sahlin.
Norström har med afseende på Sahlin sagt, att denne
oändligt fördjupat och riktat hans Boströmianism men också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
