Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
ledt honom därur. Och då gick vägen tillbaka till Kant och
Fichte, hvilka under senare delen af 80-talet grundligt
studerades och genomtänktes under djupt inflytande från Erik
Olof Burman. Det är då, som “den för Norströms filosofi
grundläggande uppskattningen af viljans betydelse för
tänkan-det“ i princip vinnes. Kants och framför allt Fichtes lära
om det praktiska förnuftets primat är källan till Norströms
antiintellektualistiska kunskapsteori, icke Sahlins
intellektua-lism. Liljedahl menar som Boström, att en filosofs lefnad
är hans tankar, och hufvudparten af hans bok är ju också
ägnad åt framställningen af Norströms filosofi. Men han har
dock icke med Boström ansett tankarna vara det enda, som
skäligen bör öfverlämnas åt eftervärlden. Tvärtom har han
i sin biografi rätt ingående skildrat äfven filosofens yttre
öden och delgifvit åtskilligt, som hör till det rent
privatpersonliga lifvets område. Dock torde man väl ha rätt att
se det väsentliga och betydelsefulla i boken i framställningen
af den filosofiska utvecklingen.
Vid denna vill jag nu något uppehålla mig. Jag får då
först säga, att Liljedahl enligt min mening lyckats att i det
hela ge ett klart och riktigt referat af den Norströmska
filosofien och dess utveckling. Metoden är väsentligen
refererande. Den är icke kritiskt tolkande, jämförande och
värderande. När det gäller filosofi, torde emellertid ett blott
återberättande i förkortning af originalet, icke gärna kunna
undgå att stundom och det särskildt i vissa principiella, djupa
och därför för tolkningen svåra punkter förfela den egentliga
meningen. Svårigheten att göra originalet rättvisa ökas
väsentligen, när det gäller en filosof som Norström, som icke lärde
ett färdigt system, utan ständigt kämpade om de filosofiska
problemens rätta formulering och deras fortskridande lösning.
“Den, som vill lära filosofi“, har också Norström sagt, “måste
nödvändigt låta föra sig bakom kulisserna och sätta sig in i
arrangemangerna. Frukten hänger här på själfverksamhetens
träd — där och eljest ingenstädes.44 Liljedahls i det stora hela
samvetsgranna och goda tolkning har icke undgått att i några
viktiga punkter förfela Norströms mening. Jag vill nämna
en passus i redogörelsen för skriften Plikt, frihet och förnuft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
