Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
historia man vill ge, kommer icke öfver ett framförande af
materialet. Byggnaden själf, dess karaktär och stil, får man
icke syn på. Den måste af historikerna själf återkonstrueras.
Det är riktigt, hvad Paul Natorp säger, att ingen historisk
framställning till slut har värde, om den icke tjänar
medelbart eller omedelbart till fortsatt arbete på utvecklingen af
det andliga goda hvars historiska tillblifvelse och öden den
skildrar. Eljest heter det med rätta: låt de döda begrafva
sina döda.
Att Norströms filosofi för Liljedahl icke är något blott
“ historiskt “ är mig alldeles klart. Den är för honom ett
lefvande andligt godt. Därför skall väl också hans skildring
af Norströms lif och verk bli ett moment i ett sådant
fortsatt arbete på utvecklingen af det andligt goda, som är föremål
för hans skildring. I huru hög grad detta blir fallet, kommer
väsentligen att bero på fortsättningen, den senare delen, som
skall ge framställning af själfva höjdpunkten af Norströms
författarskap. Då man emellertid känner, huru allvarligt och
djupt Liljedahl sökt intränga i Norströms tankelif, och den
starka entusiasm med hvilken han omfattar sin uppgift, bör
man med stora förhoppningar motse verkets fullbordan.
(D. N. Sv. 1918, s. 511-516.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
