Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
blott gifna, elementen. Men man glömmer, när man gör
dessa element till verkligheter, dels att äfven det gifna logiskt
förutsätter en kategori, dels att dessa isolerade element blott
äro en abstraktion, gjord för ett vetenskapligt
förklaringsän-damål. Bägge dessa verklighetsbegrepp bero ytterst på
förväxling af logisk giltighet med objektiv verklighet. Det som
är ett giltigt begrepp i en teori, om verkligheten göres till
verklighet. Men det giltiga är icke en verklighet utan är ett
värde, hvarför det tillhör en annan värld.
Så mycket är alltså visst, att skall vetenskapen ha ett
material, måste det finnas en erfarenhetsverklighet. Endast
vår upplefda och upplefbara verklighet lämnar ett sådant.
Denna verklighet är icke blott ett gifvet innehåll med den
logiska betingelsen liggande i formen för isolerade
bejakan-den af ett: detta är. Gifvenhetskategorien lämnar ingen
betingelse för verklighetens form. Verkligheten är ett
sammanhang af ting och verksamheter. Den i rummet och tiden
sig rörande mångfalden är såsom verklighet ett nödvändigt
sammanhang. De logiska betingelserna kalla vi för
substan-tialitets- och kausalitetskategorierna. Dessa äro för
verkligheten konstitutiva kategorier. Nu vill jag framhäfva, att
kategorien är omdömets form, hvarvid omdöme icke är att
fatta såsom psykisk akt utan såsom betydelse. Från
kategorien, som ligger till grund för all verklighetsuppfattning, all
erfarenhet måste man skilja dels kausalprincipen, dels de
verkliga kausalrelationerna. Principen är ju blott den sats,
som uttalar, att kategorien är nödvändig. Den säger, att allt
skeende har en orsak. Kausalrelationerna åter äro den
empiriska verkligheten själf från formens synpunkt. Innehållet
är irrationellt, men blir genom relationerna fattbar
verklighet.
Men erfarenheten är en ständig process. Verkligheten är
därför aldrig i sin helhet gifven utan är en uppgift.
Människan upplefver verkligheten endast styckevis, men hvarje
verklighetsstycke är verklighet endast för såvidt det låter
sammansluta sig med alla andra verklighetsstycken till ett
och samma ideala verklighetssammanhang. Det är sant,
hvad Bosanquet säger, att “everything is real, so long as we
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
