Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
man kunskap såsom för ett giltigt ändamål gjord ombildning,
finnes det inga motsägelser.
Ur verklighetens oändliga mångfald, som i erfarenheten
ter sig som en evigt flytande ström, upptar vetenskapen och
fasthåller de moment, som fordras av vissa intressen. Hvarje
empirisk vetenskap förutsätter därför ett material i
erfarenheten af en objektiv verklighet samt en princip för urval.
Kan nu kausalbegreppet vara princip för urval inom de
historiska vetenskaperna? Eller kan det möjligen dock ingå
såsom moment i en sådan princip? Så mycket är af de redan
gjorda undersökningarna klart, att den konstitutiva
kausalkategorien omöjligen kan ingå i urvalprincipen. Den är
betingelsen för hvarje verklighetsuppfattning och då ingen
vetenskap kan upptaga alla individuella kausalsammanhang, kan
tydligen icke kausalbegreppet i denna betydelse vara historisk
princip, d. v. s. princip för urval af historiska
kausalsammanhang från andra.
För att komma till klarhet med af seende på den historiska
begreppsbildningen i detta stycke utgår jag från några
reson-nemang hos Eduard Meyer. Denne högt ansedde forskare
är fullt på det klara med, att historien icke är en
verklighetens afbildning, och att den icke kan använda
naturvetenskapens bepröfvade metod, då den icke har att uppsöka det
lika och gemensamma i företeelserna, hvilket kan
sammanslutas i allmänbegrepp och lagar. Historien är en särskild
vetenskap, med sin särskilda metod. Den fordrar därför sin
egen princip för urval.
Historien är den vetenskapliga kunskapen om individuella
tilldragelser. Den utgår säger Meyer1), “von einzelnen
Tat-sachen der Wirklichkeit, und endet mit eben diesen
einzelnen Tatsachen“. Dess arbete består i renandet af det af
empirien gifna, genom uppblandningar och vanställanden
grumlade materialet genom den tankeprocess, som vi kalla
vetenskaplig metod. Nu äro emellertid de enskilda
tilldragelserna i människornas lif i hvarje moment oändligt många
och hvar och en af dem tillhör, så snart han har blifvit till
d. v. s. blifvit företeelse, därmed historien. Historieveten- *)
*) E. Meyer: Geschichte des Altertums 2:te Aufl. I, 1. s. 182 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
