Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
I denna karaktäristik av nuomenbegreppet synes mig
beteckningen av detsamma såsom uppgift vara det
betydelsefulla. I detta ligger ett nytt logiskt förvärv av utomordentligt
stor betydelse. Däremot är bestämmandet av denna uppgifts
innehåll — “ob es nicht von jener ihrer Anschauung ganz
entbundene Gegenstände geben möge“ — icke lyckligt. Det
står icke i överensstämmelse med den ståndpunkt Kant intar
till frågan om dessa “Gegenstände14. Och det är överhuvud
icke en verkligt transscendental och kritisk formulering av
problemet utan ger uttryck för synpunkter, giltiga på den
realistiska ståndpunkten, vilken ju lyckligen skulle kunna
övervinnas genom det stränga fasthållandet vid begreppet om
noumenon såsom begreppet om en uppgift. Yad det förra
beträffar, har jag redan ovan framställt, att det alls icke är
något problem för Kant, huruvida det gives en osinnlig
värld. Problemet är blott, om och huru den kan tänkas,
eller rättare blott, huru den kan tänkas, ty vissheten, att
den osinnliga världen existerar, äger ju redan omdömets eller
tankens form. Därför kan man icke heller säga, att
problemet gäller en med inskränkningen av vår sinnlighet blott
sammanhängande uppgift, utan noumenbegreppet är just
begreppet om vår sinnlighets inskränkning. “Der Begriff eines
Noumenon ist also bloss ein Grenzbegriff, um die Anmassung
der Sinnlichkeit einzuschränken, und also nur von negativem
Gebrauche.“ Noumenbegreppet är sålunda intet begrepp om
en transscendent realitet, utan det är ett kunskapsteoretiskt
begrepp om en fordran. Det är en för det teoretiska
förståndet transscendent fordran, som således aldrig kan
uttryckas i objektiva (d. v. s. alltid empiriskt betingade) begrepp
utan blott erkännas d. v. s. den är såsom objekt det
trans-scendentala (i motsats till såväl det transscendenta som det
immanenta) föremålet.
Förståndet, säger Kant, begränsar alltså sinnligheten utan
att därför kunna utvidga sitt eget fält, och i det att
förståndet varnar sinnligheten för att söka rikta sig på ting i sig,
enär den blott kan fatta företeelser, så tänker det sig ett
föremål i sig men blott såsom transcendentalt objekt. Frågan
är nu, huru man skall kunna tänka sig denna förståndets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
