Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
risk verklighet såsom material för det vetenskapliga
arbetet.
Men just ur de exakta vetenskapernas eget arbete
uppstiger problemet om de vetenskapliga mekanistiska teoriernas
värde. Så t. ex. framträder en antinomi i tanken på
förhållandet mellan å ena sidan de fysikaliska
transformations-principerna och energilagen och å andra sidan entropilagen.
Äro naturens fenomen irreversibla, kan icke den stränga
mekanistiska teorien genomföras. Och i allmänhet har den
moderna utvecklingen av den matematiska fysiken och den
matematiska analysen lett till ökade svårigheter att ge en
åskådlig d. v. s. med vår rumsuppfattnings medel
genomförbar tolkning av de matematiska begreppen och resultaten.
Därav kommer försöket att betrakta de
matematiskt-fysikali-ska begreppen och formerna blott såsom metodiska verktyg
eller, såsom det heter, ett språk, av vilket det blott kan fordras
strängt inre sammanhang men icke att vara en berättelse om
eller bild av verkligheten. Den moderna matematiska
fysiken inför i sin framställning ett enklare matematiskt
formulerat problem, än det som framträder i erfarenhetens allt
för komplexa fakta. Den kan lösa problemet men påstår
icke, att erfarenheten eller den empiriska verkligheten själv
är på så sätt matematiskt bestämd.
Ett intressant exempel på en sådan uppfattning av den
fysikaliska vetenskapens struktur och betydelse finnes i Pierre
Duhems La Théorie physique. Försöket att göra fysiken till
en verkligheten förklarande vetenskap är, menar han,
beroende på ohållbar metafysik och är även i det hela för det
vetenskapliga arbetet ett ofruktbart betraktelsesätt. I stället
måste fysiken betraktas och behandlas såsom en den
mänskliga andens symboliska konstruktion. Följande resonnemang
torde ge en god föreställning om Duhems sätt att uppfatta
den teoretiska fysikens uppgift. “Den fysiker, som i varje
teori ser en förklaring, är övertygad, att han i
ljusvibratio-nen har gripit den egentliga och inre grunden till den
kvalitet, som våra sinnen presentera för oss under formen av ljus
och färg; han tror på en kropp, etern, vars skilda delar äro
försatta genom vibrationen i en hastig fram- och återgående rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
