Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
temperament drifvas af altruismen att bruka våld, att hata.“
Men det är äfven sant, att den rent teoretiska anarkismens
män icke blott sakna ord af klander för en Ravacholl, en
Pauwels, en Vaillant etc. utan med viss sympati betrakta dem.
De se i dem heroer och martyrer. Och äfven från en annan
sida har bomben ett visst värde för anarkisterna, från den
sidan att “bruket af dynamiten träffar mångas öron, som
för-blifvit döfva för den fredliga framställningen af teorierna samt
rycker dem ur deras dvala. Massan är olyckligt nog ännu
sådan, att man blott med buller kan rycka den med“. Vi
se här samma egendomliga fenomen alstradt af fanatismen,
som vi väl känna från religionsstridernas dagar, då
människor af kärlek och i kärlekens namn brände, stympade och
på allt sätt marterade andra människor. Under det att
aktningen för individen ingår såsom nödvändigt moment i det
med het kärlek åtrådda målet: allas frihet, drifver själfva
detta ideal anarkisterna att begå våldsdåd mot vissa
individer eller att åtminstone gilla dem. Den af anarkisterna
föraktade objektiva nödvändigheten i samhället hämnas så på
“frihetens apostlar“, i det att den gör dem till fanatiska och
blinda verktyg för realiserandet af en objektiv, af dem såsom
ideal ansedd, samhällsform.
Såsom brott ha de anarkistiska våldsdåden att behandlas
såsom andra brott och staten har gentemot dem att tillämpa
sina strafflagar, om hvilket väl staten mycket sällan varit
tveksam. Såsom yttringar af vissa individers teorier och af
det hat, till hvilket medmänniskors lidanden förvandlat en
glödande människokärlek, fordra de därjämte äfven en annan
behandling. De måste frammana en samhällsverksamhet, som
verkar uppfostrande, upplysande, som stärker känslan af den
objektiva rättens betydelse och nödvändighet, samt framför
allt en samhällsverksamhet, genom hvilken verkligen alla,
icke blott en större eller mindre del, blifva och känna sig
såsom medlemmar af samma hela. Endast då kan man med
tillförsikt vänta, att icke esomoftast några individer hällre
lita på “kulornas slump“ än de vänta på en revolution som
långsamt, ja, omärkligt försiggår i “hjärtan och hjärnor“.
Samhället måste utveckla sig till ett verkligt rättssamhälle, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
