Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
två slags impulser och instinkter, de livgivande och de
dödsbringande. Därför gäller det att stärka de förra och försvaga
de senare. Men huru är detta möjligt? Därtill fordras dock
förmåga av val och möjlighet att påverka och leda det
instinktiva livet. Att en sådan påverkan är möjlig antar Russell.
Det är icke sant, menar han, att den mänskliga naturen är
oföränderlig, att instinkterna äro något, som vi blott ha att
acceptera. Vår instinktiva karakter är i hög grad formbar.
Den kan förändras genom våra övertygelser, genom
materiella omständigheter, genom sociala omständigheter och
institutioner.
Men å andra sidan förklarar Russell, att det yttersta, som
sociala institutioner kunna göra för människan är att göra hennes
egen växt fri och stark. Och därmed hänvisas man åter till
det individuella livet. Nu antar Russell, att människornas
impulser och begär, “såvitt de äro av verklig betydelse för
deras liv“, icke äro söndrade från varandra utan framspringa
ur en central princip för livets växt, ett instinktivt krav, som
leder dem i en viss riktning, liksom träden söka ljuset. Alltför
lätt synes emellertid Russell springa förbi den kritiska punkten
i den lilla villkorssatsen, “såvitt de äro av verklig betydelse
för deras liv“, varmed utan vidare menas positiv betydelse.
Det finnes dock för människan själv eller för andra
människor skadliga instinkter. Och dessa böra ju undertryckas eller
omformas. Men huru skola dessa skadliga instinkter
igenkännas och huru skola de kunna underordnas under de goda
instinkterna, om det icke finnes mer än två källor för det
mänskliga handlandet, nämligen impulsen och begäret och
om det icke finnes någon samhällsmakt, i alla händelser icke
någon berättigad samhällsmakt, som går ut över den rent
negativa uppgiften att undanrödja hinder för den
individuella växten? Russell talar om självdisciplin och om
undertryckandet av skadliga instinkter i andra människors intresse.
Men huru skall man kunna individualpsykologiskt och
socialpsykologiskt göra sig reda för sådana fenomen, om man icke
känner andra källor för mänskligt handlande? Russell har i
själva verket icke heller kunnat det. Han har i ett senare
kapitel upptäckt, att det finnes tre källor för mänskligt hand-
14—211186. Skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
