Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
tillväxer, en uppfattning, att varje människa bör vara så fri
som möjligt att välja sina ändamål, icke tvingad av geografiska
tillfälligheter att verka för mål, som påtvingas henne av
samhället. Socialismen, syndikalismen, ja, överhuvud den
anti-kapitalistiska rörelsen äro antipatriotiska. Att det dock icke
är så helt med det internationella proletariatets antipatriotism
har, såsom redan nämnts, Robert Michels velat påvisa och
även fått väl bestyrkt av företeelserna under världskriget.
Russell själv gör också den anmärkningen, att arbetarnas
opposition mot patriotismen kanske är av tillfällig natur, en
ren händelse i arbetets kamp att erövra makten. Australien,
där arbetets triumf är viss, är full av patriotism och
mili-tarism, baserad på beslutet att hindra främmande arbete att
taga del i en priviligierad ställnings fördelar.
Huru skadlig än staten är just genom att dess väsentliga
mål är makt, så synes dock bibehållandet eller rent av
stärkandet av denna makt vara hetingad av de faktiska
internationella och sociala förhållandena. Det är kriget och
krigsfaran, som framkalla fordran på statens makt och alltjämt
måste sträva att stärka densamma. Det, som gör det så svårt
att skapa en ständig fred, är att kriget har sin upprinnelse
mindre i förståndiga beräkningar om nytta än i irrationella
impulser. Och en stor del av de impulser, som nu driva
nationerna till krig, äro i sig själva väsentliga för allt starkt
och framgångsrikt liv. Utan fantasi och kärlek till äventyr
kommer ett samhälle att stagnera och förfalla. Strid hör ju
också till allt liv, även det mänskliga. Därför kan en pacifism,
som allt för mycket går ut på passivitet, icke nå sitt mål
annat än i en döende värld. Skall den bliva segerrik och
välgörande, måste den lära sig inse, att samma livsenergi,
som alstrar krig och kärlek till krig, även alstrar allt det
bästa i världen. Den måste icke så mycket hejda och
undertrycka de krafter, som nu leda till krig, utan måste söka
finna ett annat utlopp för dem. Ett sådant utlopp, menar
Russell, få de i de inre politiska och sociala partistriderna,
vilka därför icke såsom en del pacifister och alla militarister
anse äro något förkastligt. Tvärtom, de aktiva, progressiva
impulserna få därigenom ett relativt oskadligt utlopp. Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
