Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
bör människornas politiska intresse stärkas och
samhällsförhållandena böra så ordnas, att de i största möjliga
utsträckning få tillfälle att deltaga i den inre politiska och sociala
tävlingskampen. Alltså skulle pacifisterna, menar Russell,
arbeta på att ge människorna mer och mer politisk
självkontroll och självstyrelse och särskilt på att införa demokrati
i industriens skötsel, såsom syndikalisterna kräva.
Det är emellertid ett par omständigheter, som synas göra
demokratiens effekt rätt tvivelaktig med avseende på den
internationella freden. Dels äro de hreda massorna icke mer
immuna mot krigsgalenskapen än någon annan
samhällsgrupp, dels uppvisar allt partiväsen och all empirisk
demokrati oligarkiska tendenser och till oligarki ledande
utveck-lingsriktning. Robert Michels talar om “das eherne Gesetz
der Oligarchie44. Enligt honom är “das Fuhrertum“ en
nödvändig företeelse i varje form av samhällsliv. Och Russell
själv säger på ett ställe: “Till och med i en demokrati
av-göres alla frågor utom några få av ett litet antal ämbetsmän
och framstående personer, och även de frågor, som
hän-skjutas till folkomröstning avgöras av en dunkel
masspsyko-logi, icke av individuellt initiativ/4 Moderna stater lämna
ytterst litet rum åt personligt initiativ hos det stora flertalet
människor. De få män, som förvärva makt i sådana stater
äro män med abnorm ambition och törst efter herravälde,
förbundna med skicklighet i smicker och slughet i
underhandlingar. Alla de övriga hämmas genom kännedomen om
sin egen oförmåga.
Det synes mig att på Russell kan tillämpas, vad Michels
sagt om socialisterna, nämligen att deras största fel består
däri, att de lägga i dagen jämte en stundom överdriven
pessimism vid bedömandet av samtiden en överdrivet rosig
optimism i sina framtidsförhoppningar, under det att logiskt
sett just pessimismen med avseende på samtiden borde hindra
uppkomsten av optimism även med avseende på framtiden,
i all synnerhet som en realistisk uppfattning icke kan lämna
något tvivel övrigt, att det människomaterial, som nu står
till förfogande för socialpolitikern och socialfilosofen är av
sådan art, att det inom överskådlig tid, trots all hypotetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
