Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
förutsattes en verklighet, där allt innehåll sammanhänger såsom
orsak och verkan. Det är därför ett upphäfvande af all
vetenskaplig logik att såsom förklaringsgrunder införa
transscen-denta, gudomliga krafter i verkligheten. Att begripa
människan är att fatta henne i sammanhang med andra
verkligheter, och för detta förutsättas allmängiltiga lagar. Naturen
är intet annat än den lagbestämda tillvaron. Det är således
en naivitet att tala om den öfverspänning i tidens andelif,
som heter naturalism, och säga att denna, “sådan den möter
oss i den bekanta darwinistiska utvecklingsläran drager
människan oförbehållsamt med kropp och själ in i en lång
utvecklingskedja; naturalismen betraktar ej blott människans
kropp, utan äfven hennes andliga egendom såsom resultat af
en långsamt från djuret uppåtstigande utveckling. Så blir för
denna åskådning allt hos människan något naturartadt.“
Detta står att läsa i en liten broschyr “Kyrkan och
teologien “ af Carl Dymling, som därmed vill bevisa, huru långt
den “öfverspända“ naturalismen kan gå. Här erfar man helt
visst den ståndpunkt, på hvilken vår kyrka anser man bör
ställa sig för att kunna räkna på hennes gillande. Också har
biskop Danell förklarat sig kunna i allt väsentligt instämma
med författaren. I intet väsentligt skiljer sig denna
ståndpunkt från den katolska kyrkans. Den enda skillnaden är,
att den senare öppet vidgår sin bundenhet vid medeltidens
skolastik. En katolsk teolog Joseph Pohle gläder sig öfver,
att genom påfven Leo XIII:s bulla Aeterni Patris det katolska
tänkandet fått säker ledning och stadga. Den helige Thomas
är dess pålitlige läromästare. Den protestantiska teologien
har ju icke kunnat få någon sådan obligatorisk skolgång sig
föreskrifven. Men det är ej häller af nöden. Den skolastiska
läxan är så väl innött, att den ej kunnat glömmas. Den har
gått så i blodet hos det kyrkliga tänkandet, det må vara
katolskt eller protestantiskt, att det icke kan fatta, hvarigenom
vetenskaplig forskning har sin betydelse och sitt värde. Naivt
förutsätter det alltjämt, att man kan komma till rätta med
den vetenskapliga forskningen genom att acceptera vissa af
dess “läror“ men förkasta andra, hvilka man ej kan med
bästa vilja i världen få att rimma med sin en gång för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
